Flockmatrisen

Daniel Mårs & Charlotte Qvandt

Vara tillsammans och i en klunga.

Ha gemensamma beteenden och domesticeras.

Flockmatrisen kretsar kring tankar om

tillhörande och om maktdemonstration.

Vad handlar det egentligen om när vi talar om flock?

Och varför är det just avskiljning som

tillämpas när någon ska straffas?

Vi längtar efter att höra till och längtar efter andra.

Vi längtar också efter att stänga ute.

Daniel Mårs och Charlotte Qvandt har skrivit denna gemensamma diktsamling i ett tillstånd av tillit, lust och mod. Där den enas ord fångats av den andre med tillåtelse att sudda ut eller förvandla. Viljan att aldrig fastna, hela tiden vara öppen, i rörelse, nyfiken, bli överraskad har gjort att en röst som kanske inte tillhör någon av poeterna, som går bortom dem, har klätt sidorna i denna bok.

Daniel Mårs, född 1986, är bosatt i Malmö och har tidigare gett ut diktsamlingen Simonillusioner.

 

Charlotte Qvandt, född 1983, är bosatt i Stockholm och har tidigare gett ut sju böcker på olika förlag.

 

Flockmatrisen är deras första gemensamma bok. Tidigare har dikten ”Landa” av dem publicerats i tidskriften Ord&Bild.

 Jag heter Charlotte och jag är poet.

Jag heter Daniel och jag är också poet.

 

Bläckfisken har självständiga nervsystem i sina armar, och lite så förhåller jag mig till mitt arbete: I delar av kroppen sker det medan jag sover och äter. Medan jag går och står.

Vi skrev dikten ”Landa” och lärde samtidigt känna varandra. Jag tänker att vi slog upp fördämningar direkt och gick baklänges in i vår vänskap och det krävs mod och tillit för att göra det. Det kräver demokrati och lust. Respekt och mer än så. Visst?

Att skriva tillsammans är lustfyllt men också utlämnande. Det kräver en tydlighet oss emellan, en grund att stå på. En känsla av att det är okej att slänga sig ut och inte veta vad som kommer att hända. Jag kan skriva något vagt och trevande eftersom jag vet att du kommer att ta emot och fånga upp texten.

Att hjälpa till att bära varandras texter, men också utmana och pusha varandra till något annat, där vi faktiskt skriver i en röst. Charlotte och Daniel blir alltmer suddiga.

Vår symbiotiska process är en metod för att lära känna det andra, det som finns i och nära, men också förbi det egna skrivandet. Att inte fastna, att hela tiden vara öppen, i rörelse och nyfiken, bli överraskad, lära nytt.

Jag har en kärna i mig som jag är mycket rädd om. Ur just det perspektivet är jag därtill en mycket försiktig människa. Att befinna sig där inne och arbeta med dig har inte varit svårt alls. Jag tror det kommer sig ur en gemensam uppfattning om kartritning. Gemensamma gränser och gemensamma vidder.

I dikten är jag alltid modig.

 

Jag älskar att inte vara ensam i det.

 

Spontant tänker jag att både du och jag har längtat efter ett gemensamt. Att kliva ur det egna och in i annat. Här är det omöblerat och bara vi. Vi kan liksom inte förhålla oss till något annat, för hur vi än rör oss därinne så finns den andra där. Det är bara att släppa garden och låta alla föreställningar falla. Det är spännande att få närma sig någon annan så, när man är van att göra tvärtom.

 Citaten kommer från en gemensam text som Daniel Mårs och Charlotte Qvandt skrev för tidskriften Horisont. Deras skrivande har aldrig handlat om att gå i dialog utan om att finna en gemensam röst. Flockmatrisen är denna röst.